måndag 15 april 2013

Gillestuga



Uppslaget här ovanför är ur "Stora boken om heminredning", ICAförlaget 1979.
Bildtext: "Lyssna på musik och titta på TV samtidigt går inte bra. I den här familjen var de lyckliga nog att kunna dela upp de olika intressena på skilda rum, Nu hör man på musik uppe i vardagsrummet och nere i källaren finns ett TV-rum."

Såhär står det på Wikipedia: 

Gillestuga
En gillestuga är ett rum i källaren på en villa som används som ett enklare vardagsrum. Gillestugan räknas ofta inte in i boarean på grund av låg takhöjd och inga eller små fönster. Ordet kommer ursprungligen från fornsvenskans gildestuva, det vill säga en stuga där ett gille håller möten.
Gille
Gille är från början ett germanskt ord och kan stå för sammankomst exempelvis dryckesgille, betalning, ersättning, detsamma som en förening, en frivillig sammanslutning, samfund eller skrå.

När jag googlar på Gillestuga, känns det som att det är ett rum som de flesta ogillar, tycker är onödigt, oanvändbart och fult! Hos många har det blivit ett förråd eller ett rum med träningsredskap som inte används, och omöjligt att använda till något annat. Många berättar om hur de gör om gillestugan, målar över all furu och tegel med vitt. Jag är så glad att ingen har målat över med vitt i vår gillestuga! Huset hade tappat några poäng då. I mina ögon.

Bloggaren Malin Nävlesjö skriver bland annat så här, under rubriken "Otäcka ord i advent: gillestuga":

"Den sorgligaste gillestuga jag sett fanns i ett av mina barndomshem. Inklämd mellan matkällare, tvättstuga och verkstad hade den en gång begåvats med grön luddig heltäckningsmatta och säkert också en skinnsoffa. När jag lärde känna den var den degraderad till torkrum. Krass funktionalitet hade ersatt de flyktiga drömmarna om ett virvlande socialt liv i källarplan. ”Sic transit gloria mundi” klippte jag in i mattans lugg."

Själv växte jag upp utan gillestuga, och möjligen är det därför jag gillar dem? Mitt barndomshem byggdes på 1800-talet och hade takmålningar istället för fondväggar. Vi bodde inte på en gata i stan, utan efter en grusväg på landet. Efter den här byvägen byggdes det faktiskt en mexitegelvilla på 70-talet, och i den fanns en gillestuga med fondvägg! Det var den där höstskogen de hade, och jag fick just veta att den togs bort för 13 år sen. Men på 70-talet var det väldigt modernt, väldigt snyggt och för många en önskedröm! 

Ett andra vardagsrum

Text ur "Stora boken om heminredning".

"Gillestugan blev räddningen
Gillestugan blev familjens vardagsrum nummer två. Där samlas man för att titta på TV och koppla av i bekväma sittmöbler. Där samlar man också vännerna till fest kring det stora utdragbara ekbordet. Och där tränar Mathias på blockflöjt och Astrid spelar fiol.
Gillestugan kan också vid behov fungera som gästrum. Soffan har sängplatser för två personer."

"Den kombinerade sitt- och bäddsoffan rymmer en extrabädd. Den klarröda trasmattan harmonierar med möbeltygets röda rand"



Ett lekrum i källaren
"Barnens sovrum är ganska små och räcker inte till att leka speciellt uppsluppet i. Därför ville man ha ett rum där de fick rasa och stoja fritt."
"Det finns inga möbler i rummet - om man inte räknar ribbstolen och hängmattan, förstås."
"I väggen mitt för ribbstolen skruvade vi fast beslag - tänkta för ledstänger - och trädde en rundstav igenom. Det blev dels en bra gymnastikstång dels kan man lätt göra en koja genom att hänga ett tyg över"
"Sommarens hängmatta letades fram. Nu är ena änden fasthakad i en krok i väggen, den andra fästs i ribbstolen. Under ligger en tjock polyestermadrass klädd i frotté"

"Vilken önskedröm!"


Ur ICA-kurirens "Årets idébok" 1972.
"Rum i källaren
 en gillestuga, där gäster kan bjudas på mat under enkla former
 ett rum, där familjens ungdomar kan träffa sina kamrater utan att störa någon
 ett rum, där en påbörjad sömnad kan lämnas framme eller dit man kan dra sig tillbaka för att få arbeta ostört - vilken önskedröm!".


Möbler och textil för gillestugan fanns i Ellos katalog


Hörnsoffan "Exklusiv" här nedan, kostade 2395 kronor, och fanns att välja i grönt eller brunt mönster, och även enfärgat bomullsmanschester i grönt eller brunt, då till priset 1990 kronor.Båda med vitlackat underrede.

Istället för fototapet kunde man välja ett gardin- och draperityg i "verkligt tjusigt och dekorativt utförande. Tillverkade av filmtryckt och linneberedd bomull i en smidig och lättskött kvalitet:"
Granskog i brunt, svart eller grönt och vitt, 79,50 per längd
Bokskog i samma färgställningar, 89,50 per längd
Lappland, 89,50 per längd.

Manschestersoffan i brunt eller grönt skulle passa perfekt hos oss!



I vår källare har vi en gillestuga
Redan innan vi flyttat in var det bestämt att vi skulle ha en fondvägg med skog på en av väggarna. Klart man ska ha det i en gillestuga! Vi ville ha en egen bild på väggen, ingen köpt okänd skog. En hälsingeskog eller en värmlandsskog ville vi ha. Men det är ju inte bara, att skaffa fram en snygg bild som passar väggen, och som dessutom ser bra ut i ett så stort format! Bara att hitta rätt skog var ett större problem än vi räknade med från början. 
Jag råkar i alla fall ha den turen att jag har en syster som är fotograf, och även om hon hellre fotograferar människor än skog, så blev det tillslut en bild på skogen uppe på Hårgaberget som hamnade på vår vägg.
Syster Katarinas fotosida på FaceBook: https://www.facebook.com/pages/Fotograf-Katarina-Hansson/120324634646677 och hennes hemsida: http://katarina.eyedrop.net

Här vill jag passa på att tipsa dig om att lyssna på "Horgalåten" av Kebnekajse - underbart 70-tal, och passar perfekt in i sammanhanget!



Vi beställde fototapeten på Printprodukter i Bollnäs, och Johan Strandberg kom hem till oss och satte upp den. Bosse fick vara med och hjälpa till lite.
Under duken gömmer sig bordet karusell, från IKEA. 

Jag hade sett just ett sånt här bord i ett par av mina gamla IKEA-kataloger, och tänkt att ett sånt skulle jag vilja ha! Jag nämnde det för en väninna på besök, och visade bilden. Dagen efter annonserades just det här bordet ut i tidningen Ljusnan! Jag fick köpa det, och jag log hela vägen hem!




Soffbordet "Karusell", IKEA började säljas precis i slutet av 1960-talet.
Form: Karin Mobring

Ur boken "IKEA design och identitet":
"Karin Mobring gjorde alla typer av möbler för IKEA, inte så många i plast, ett material som hon ogillade. Hon gjorde möbler av spånplatta, stålrör och furu och tyckte mycket om björk och bok. Många av hennes möbler fanns med länge."

Nedan, ett uppslag ur Boken "IKEA  design och identitet"



En artikelserie i Kristianstadsbladet om gillestugor 
"När festerna flyttade ner i källaren":

"Vi hade bara skräp här tidigare":

"Det är ett kanonhus som inte ser något ut utifrån":

"Vi i villa" om 70-tal:




Kontakta mig gärna om du hittar sakfel, eller vill komplettera med kul fakta!
Har du några bilder på er gillestuga på 70-talet? Det vore kul att visa dem här, så skicka gärna, och berätta gärna lite om bilden också! 
Här är min adress: info@bethhansson.se 

2 kommentarer:

  1. Allvarligt, jag tycker det känns positivt med 70-tal nu, blir riktigt taggad och kommer precis ihåg hur vi hade det hemma - vi hade också en fondvägg, men med svarta och grå stiliserade kvistar lodrätt på vit botten. Skitsnyggt! Brungul kort heltäckningsmatta, två stora risbollar i ett hörn (snedtak) och blårutig yllesoffa. En fin svedese-fåtölj också (den har jag än) och ett lågt mörkbrunt kvadratiskt bord med stålrörsben i hörnen och en bordslampa med blå matchande skärm med bollmönster på. Har inte tänkt att det var så 70-tal, men det var det nog. Vi var väldigt nöjda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter ju helt underbart, Marie! Finns det bilder?? :-D

      Radera