måndag 23 september 2013

Hemma hos oss: Mitt arbetsrum

Mitt arbetsrum var det första rummet som fick ny tapet efter att vi flyttat in. Tapeten, en förklistrad vinyltapet från 70-talet (så klart) av märket Carisma, hittade jag på Tradera, hos "Bortbytingen". Brandgult skulle mitt rum bli, men tapet satte vi bara på långväggen, i övrigt målade jag vitt. 
När jag började riva bort den tidigare tapeten dök den fina gula tapeten (bilden här nedan) med vita blommor upp därunder, som en glad överraskning! Det här var helt säkert ett av barnens rum hos första familjen som bodde här, och nu har jag köpt en brun liknande tapet till Bosses rum. Den ska upp när vi har tid och ork till det.

När vi "blött upp" klistret på vinyltapeten kändes doften så fantastiskt bekant! Jag hamnade direkt i morbror Bengt med fru Maggans sommarstuga på Gräsö! Den måste ha varit helt nybyggd, eller åtminstone helt nytapetserad då jag var där vid nåt tillfälle som barn. Nu har doften försvunnit från mitt arbetsrum, och det är helt omöjligt för mig att beskriva den, eller minnas hur det egentligen doftade. Men det doftade verkligen 70-TAL!

Fladdermusfåtöljen följde med sambon från Värmland, gardinerna hittade jag på Röda Korset och den fantastiska ryamattan fick jag av min barndomsvän Anna-Karin, som tyckte den passade bättre hos oss än hos dem! Någon som vet något om formgivaren med mera?
De tre stolarna kommer från gamla psyket i Bollnäs, och var klädda i grön-blå gallon. Jag klädde om dem i ett terrakottafärgat manchestertyg jag fick som byte för ett jobb jag gjorde för flera år sen.
Taklampan är relativt nytillverkad i retro stil, och jag tror den kommer från Ilva. Den fick jag överta från syrran, som inte tyckte den passade hos dem längre.

Det var Bergdala glasbruk som skapade de fina namnskyltarna i glas, som så många hade på 70-talet. De tillverkades mellan 1970 och 1984, då Elving Conradsson var chef på just Bergdala, och det var faktiskt han själv som gjorde dem också. 
Det skapades inte bara namnskyltar, utan även g-klavar och olika fönsterhängen. Fiskar och blommor från Bergdala ser man rätt ofta på Tradera. 
Själv har jag en g-klav, en blomma och en Välkommenskylt, alla i orange. G-klaven låg och väntade på mig på Röda Korset i Bollnäs, för endast 15 kr, och Välkommenskylten kostade inte så mycket mer, på Erikshjälpen i Bollnäs. Blomman köpte jag på Tradera.

Jag fortsatte på mitt brandgula tema, och köpte två Fabianlampor på Tradera. 79 kronor för två, i originalförpackning, var ett helt okej pris tycker jag.
Fabian är en klassiker, som började tillverkas mitt födelseår, 1968, och fanns i produktion ända fram till 1997. Formgivaren hette Håkan Fransson. Han började jobba hos Fagerhult året innan, och plast som material började slå igenom rejält. Så plast blev det, lampan blev billig, och lågprisvaruhuset EPA gjorde att försäljningen tog fart rätt snart. Fler än 4 miljoner Fabian tillverkades, och det lär ha gjort den till en av världens mest sålda lampor. Snygg är den också!
Den här fina klockan av märket Hanson (snyggt namn) köpte jag också på Tradera. Tyvärr har den slutat funka, men jag tycker den är så fin att den måste få sitta kvar. Kanske kan jag få urverket bytt, men då brukar de ofta bli tvungna att byta ut visarna, och då förlorar man ju mycket av originalkänslan...
Någon som vet något om tillverkaren? 

Dockan som sitter på klockan fick jag då jag var liten. Mego corp 1972 (MCMLXXII) står det på ryggen. En ovanligt fin modell, tycker jag, med leder, fingrar, tår och hålfötter. Tydligen tillverkades hon mellan 1971-74, och såldes under namnet Dinah-mite. Mego tillverkade ett rätt stort antal kända figurer som dockor, bland annat Star Trek, Batman och Robin, gänget i Trollkarlen från Oz(!), Wonder Woman, Diana Ross och Kiss.
Nu vet jag att hon heter Dinah-mite! Det får bli ett alldeles särskilt porträtt av henne här nedanför. Man lär sig mycket av att blogga! :-)
Mer prylar:
Skrivbordslampan heter Tuben (Tube) och är tillverkad av Ateljé Lyktan och formgiven av Anders Pehrson.
Anders Pehrson tog över Ateljé Lyktan 1964 och är bland annat även formgivaren bakom Bumling.
Den här Tuben bodde hos min svågers pappa Jan förr.
Det brandgula penn-/brevstället är tillverkat av Argö, och under det gröna står det Platignum tidy tubs.
Har jag suttit för länge vid datorn och behöver en paus, kan jag vända mig mot den vita väggen en stund, och bli påmind om att andas, vilket sannerligen kan behövas ibland! Tavlan har Linda Netsman målat.
Jag fick uppdraget att styra upp scenografi och rekvisita till en reklamfilm för BORAB för nåt år sen. Paper Jam reklambyrå i Bollnäs producerade, och de flesta scenerna filmades hemma hos oss. Här har jag fixat iordning ett hörn i mitt arbetsrum, och Annika Sköld-Bohjort sitter beredd i min gröna velourklänning/morgonrock. Syrran, Katarina Hansson, filmar och Thomas Lothström gjorde story board, regisserade, klippte och fyllde på thévatten.

Se reklamfilmen här:


Och här är mäklarens bild på hur rummet såg ut innan vi flyttade in.
Gillar möblerna och skrivbordslampan!

--


Kontakta mig gärna om du hittar sakfel, eller vill komplettera med kul fakta! 
Skriv till: info@bethhansson.se

Har du några bilder på arbetsrummet hemma hos er på 70-talet? Det vore kul att visa dem här!

Skicka gärna till mig, och berätta lite om bilden också!

lördag 21 september 2013

Kalasbyxor

En dag i våras sa sonen Bosse, då fyra år; "Jag vill ha strumpkalsonger". Han hade sett andra barn på förskolan ha såna, och själv hade han ju vanliga långkalsonger och strumpor. Han gillar inte alls glipan som kan bli mellan långkalsongerna och strumporna. Strumpkalsonger var ett helt logiskt ord som Bosse själv hittade på. På min tid hette det här plagget kalasbyxor, och alla barn hade dem. Vuxna också för den delen. Nu heter det strumpbyxor, och jag har lagt märke till att det nästan bara är flickor som har dem. Tittar jag in på t ex Ellos webbutik, och letar efter just strumpbyxor, hamnar de alla under Barn > Underkläder > Flickor. Det finns både mönstrat och enfärgat, rosa och blått, men under kategorin Pojkar finns de inte. Där finns strumpor och kalsonger. Inga strumpkalsonger. På H&M väljer man Pojke/Flicka först, sen plagg. Jag hittar inga strumpbyxor under kategorin Pojkar där heller, men på Flickornas avdelning finns det. Långkalsonger heter visst Leggings, om en tjej har dem på sig. Jag kan inte hitta något som heter långkalsonger på flickavdelningen.
I vinter har jag lovat Bosse att jag ska köpa honom ett par strumpkalsonger, så får de finnas på vilken avdelning butiken än har valt att placera dem!

En man vid namn Staffan Hammerman skriver på www.ordbruket.com, att ordet Kalasbyxor uppstått på grund av en missuppfattning. "...den svenska importören läste fel på följesedeln från andra sidan Atlanten. På den stod det att sändningen innehöll pantyhose, vilket är ett kortord för panties (underbyxor) och hosiery (hellångsstrumpor). Importören uppfattade att det stod partyhose och översatte det helt enkelt till kalasbyxor!"
Så kan det gå!

Bilden här till vänster har jag hämtat ur Nordiska museets "FATABUREN 1988". Ett kapitel i boken handlar om strumpbyxor, och det är Ulla Tegman som skriver.

Bildtexten lyder såhär: 
"Redan ur Oscar Ahréns katalog för hösten och vintern 1955-56 kunde man beställa strumpbyxor av crêpenylon. Från Haléns postorder kunde man för hösten och vintern 1958-59 beställa kalasbyxor i beige eller svart i flera kvaliteter samt kalasstrumpbyxor i biege eller marinblå crêpenylon eller i en beige ylleblandning. Ur Haléns katalog."

Såhär står det i samma bok, under rubriken Kalasbyxor: "De första strumpbyxorna kring mitten av 1950-talet kallades i den första osäkerheten både byxstrumpor, strumpbyxor och kalasbyxor. Men namnet kalasbyxor var redan upptaget för de skidbenkläder, som användes i början av 1950-talet. De var fotlösa med resårband under hålfoten, som bak, av ylle och användes under skidbyxorna. 1955 tillverkades kalasbyxorna i grönt, rött, blått och svart. Man upptäckte att skidkalsongerna var lämpliga när flickorna var gåbortklädda i tunna eller korta strumpor och kalsongerna började kallas kalasbyxor. 
I Vi husmödrar hösten 1957 påpekades att långkalsingar var besvärliga att dra utanpå andra strumpor. Allra bäst var att dra dem direkt på de bara benen och över en trosa. Då slapp man korsett och strumpeband och kunde röra sig mera obehindrat ute och inne. 1957 blev det mode bland skolungdomar med tjocka yllestrumpor eller kalasbyxor i svart, grönt och rött till duffel, skotskrutig kjol och sportiga skor."
Lite senare i samma kapitel, under rubriken Korsettindustrin: "Strax efter strumpbyxans totala genomslag kring 1967-68 fortsatte man ändå några år att bära byx- och trosgördlar till strumpbyxorna eftersom man kunde knäppa loss strumpebanden.
Men 1969 bidrog strumpbyxans intåg och seger till att flera korsettfabriker tvingades flytta, lägga ned eller tillverka andra produkter. Gördeltillverkningen hade gått ned med 50% sedan strumpbyxan introducerades och nedgången fortsatte. 
En journalist konstaterade 1969 att våra skönhetsideal hade ändrats ganska mycket. Tidigare var idealet omkrong 50 cm i midjemått, men en miss-kandidat från Göteborg mätte hela 71 cm utan att ändå se fet ut. Journalisten fann att det var strumpbyxan som förändrat kvinnan och att det var tillåtet att svälla ut."

Jag läser vidare i samma bok, och vad hittar jag under rubriken Strumpbyxor för män och sport? Jo, här finns ordet Strumpkalsong! "I tidningen Storstaden fanns 1972 en artikel med rubriken "Strumpbyxor för herrar". En läsare efterlyste strumpbyxor för män och informerades om att KF sedan 1968 testat strumpkalsonger för män. Men gensvaret blev inte vad man väntat. Möjligen av rädsla för att strumpbyxor skulle se omanligt ut tror man. KF:s och Storstadens testgrupp trivdes dock mycket bra med de bekväma strumpkalsongerna, "värmisarna"."

När nu detta med herrar och strumpkalsonger kom på tal, måste jag självklart visa denna bild som en kompis på FaceBook delade med sig av på sin sida. Snygga strumpkalsonger/kalasbyxor för herrar:
Jag hade självklart också kalasbyxor då jag var barn, som på den här bilden exempel, där jag har ett par röda kalasbyxor till hembygdsdräkten.
Och på bilden nedanför, som jag redan har visat i ett tidigare inlägg, där jag, syrran och syrrans kompis Anna sitter och pysslar hemma hos oss. Alla tre i kalasbyxor!


Här kommer några exempel ur postorderkatalogerna
Ellos, hösten och vintern 1968-69 (hösten då jag föddes!).
Josefssons, hösten och vintern 1973
Ellos, hösten och vintern 1977-78

--
Kontakta mig gärna om du hittar sakfel, eller vill komplettera med kul fakta! Skriv till: info@bethhansson.se
Har du några fina kalasbyxbilder från 70-talet? Det vore kul att visa dem här!
Skicka gärna till mig, och berätta lite om bilden också!

måndag 9 september 2013

Hemma hos oss: Sovrummet


Jag fick anledning till att tokstäda för ett tag sen, då Emelie Rosén ringde från Hälsingetidningar och ville ha med oss i deras bilaga "Hus & hem", som följer med lokaltidningen nån gång i höst. Någon på redaktionen uppe i Hudik hade visst hamnat på bloggen, och tänkte väl att det kanske kunde va nåt att undersöka närmare. Jag är ju så surrig och lyckas inte hålla några som helst trådar, så jag hoppas hon fick nån ordning på anteckningarna och fick ut nåt av besöket..! 
Eftersom syrran nu är den enda lokalt anställda fotografen, var det hon som följde med och fotograferade. Tyvärr glömde jag att ta en bild på dem. Skulle jag ju ha gjort.

I vilket fall - nu när det var lite ordning här hemma tänkte jag att det var lika bra att passa på att ta några bilder själv också. Så jag visar ett rum i taget här på bloggen, för den som är nyfiken, och börjar med sovrummet. Bara för att det känns enklast med det.
Jag hade lite olika idéer med det här rummet innan det blev klart. Ett tag ville jag göra ett "Beppes gonattstund-sovrum", med nån stormönstrad 70-talstapet i grönt som fondvägg vid huvudänden, och enfärgat grönt i övrigt, stormönstrade gröna 70-talsgardiner och ett stort lapptäcke i olika gröna nyanser. Kuddar i olika gröna 70-talsmönster Ja, grönt alltså. Och stormönstrat och blommigt. Jocke gillar inte grönt. Och inte stormönstrat, och inte blommigt. Åkej, struntar i det då. Brunt? Visst. Så hittade jag den här tapeten på http://www.interior1900.com/ och visade Jocke. Javisst! Jamen då tar vi den! Temat är härmed brunt. Och cirklar kanske? Rislampa är runt, 70-tal och billigt, och bonaden jag köpte på Erikshjälpen för 40 kronor redan innan vi flyttade in blev ju jättebra här med sin runda sol, trots att just solen kanske kunde haft en annan nyans för att passa in bättre. Rund spegel på väggen. Letade länge, och tillslut blev det en biege jag hittade på Tradera. Jag vill ha vita klotlampor ovanför sängen också, men nöjer mig tills vidare med ett par andra nya, även de köpta på Tradera. På Tradera hittade jag också den fina gardinen som passar perfekt ihop med tapeten i färgerna. Jocke godkände den också! En sån tur!
Påslakanet är formgivet av finska Marjatta Metsovaara. Jag fick ett sånt och ett annat påslakanset av en kompis som vet att jag gillar 70-tal, en gång då vi gjorde ett byte. Senare lyckades jag köpa ett till set på, just det - Tadera, och ännu lite senare kompletterade jag med två till örngott. Gillar jättemycket! 
Sängen med tillhörande sängbord är alldeles ny, och den köpte vi på IKEA i samband med flytten. Malm heter den. Den vita "herrbetjänten" i lackat stålrör köpte jag för 40 kr på Röda Korset. Ett riktigt kap! Vill ha en till likadan, men den är inte helt lätt att hitta, bara sådär.
Stolen har tillhört svågerns farmor och farfar i Arbrå, och tidningshyllan är ett fynd, perfekt för våra tidningar och kataloger.



Tapetsera. Det är så spännande att se vad som har funnits där under tidigare, och det här är vad jag hittade i just sovrummet. Så det har varit brunt förr, som ni ser till höger. Kul! Önskar jag kunde se hur det såg ut i övrigt i det här rummet på den tiden!


Här ser ni ett annat par som tapetserar brunt. Såhär glada såg inte vi ut, tyvärr! Ett sånt besvär vi hade! Jag har inte haft anledning att tapetsera så särskilt mycket, och det har nog inte Jocke heller, och så var det en gammal papperstapet, och vi hade väl för mycket lim, så tapeten var ju nära att gå sönder medan vi höll på. Jocke var påväg att ge upp ett tag, och utropade på sin Hagforsdialekt att "Nej, nu DRITER jag i det här!", och gick ut. Men vi tog nån dags paus istället, och samlade kraft för nya tag. Sen gick det bättre. Tapeten kom upp och vi gillar den!


På garderoberna satt en tapet som jag tog bort, och så köpte jag en vattenbaserad lackfärg som var blandad i samma kulör som en av linjerna i nya tapeten. Köpte vita runda plastknoppar på Tradera och satte dit.

Jag bytte till mig brun väggfärg på jobbet (köpt billigt på Rusta) som blivit över efter att jag målat scenografin till "West Side Story", som vi satte upp som slutproduktion med esteterna det året. Den använde jag till de väggar som vi inte har tapet på. Kulören passade utmärkt - en sån tur!

Tygbonaden köpte jag som sagt för ca 40 kronor på Erikshjälpen redan innan vi flyttade in i huset, och det blev extra kul då jag långt senare bläddrade i en IKEAkatalog från 1976, som jag köpt (på Tradera). Där fanns den vid namn CIRKEL, och den kostade ca 40 kr även då! Sen såg jag en likadan bonad säljas på Tradera för 206 kronor. Jag säger GRATTIS till mig själv!

Nu vill bara Jocke lägga ett nytt golv i sovrummet, och själv vill jag väldigt gärna ha ett par bruna fotmattor! Vet bara inte hur jag ska lyckas hitta dem?!





Här är mäklarens bild på hur rummet såg ut innan vi flyttade in.

Reklam:



--

Kontakta mig gärna om du hittar sakfel, eller vill komplettera med kul fakta!
Har du några bilder på hur ditt sovrum såg ut på 70-talet? 
Det vore kul att visa dem här, så skicka gärna, och berätta gärna lite om bilden också! 
Här är min adress: info@bethhansson.se

söndag 1 september 2013

Träskor

Träskor är sommar! Den här bilden tog jag på Karlslundsbadet i Bollnäs den 20 augusti, sista dagen på en badplats för den här sommaren, kan jag konstatera nu när det blivit september. Träskorna köpte jag på Tradera, och jag trivs jättebra i dem! Förutom att de (enligt mig) är fina, verkar de vara bra för fötterna. "Svensk fotriktig träfoffel" står det ju faktiskt i dem också. 
Här finns en modell som inte är helt olik de jag har: 
http://baraskorleno.se/malade-traskor/blomsterranka/
På 70-talet gick ju faktiskt de flesta i träskor. Både barn och vuxna. Vi cyklade och sprang i dem, kanske stukade foten ibland, men det är inget jag minns som ett problem. 
Här sitter jag och brorsan utanför Uppsala domkyrka, och jag har mina blå träskor på mig, med någon sorts dekoration, minns inte vad... Kan vara 1975.


På bilden nedanför står Jocke (min sambo) på en färja påväg till Åland, i ett par väl använda träskor. Troligen 1973.
Jackan hade lille Joakim sett i en affär i Karlstad, och det krävdes lite övertalning innan mamma Rigmor gick med på att köpa den till honom. De röda manchesterbyxorna är förmodligen köpta på Domus i Hagfors.
Måste förstås visa kompisen Birgittas träskor igen, de hon hade som barn på 70-talet. Snygga!
1980 hade jag fortfarande träskor. Här på semesterresa i Geiranger, Norge. Brorsan och jag igen. Jag skulle bli tolv till hösten. Senare fick jag för mig att jag skulle måla träskorna röda, men hade bara målat den ena röd, då jag bestämde mig för att ha dem så. En röd och en biege. Varför inte..?
Syrran i vita snygga träskor, samma år och kanske samma resa. Här var vi i Nusnäs, Dalarna, och kollade dalahästtillverkningen. 
Här är en bild från ett reportage för "jeansfolket", i en av ICAförlagets Idétidningar. Tips om hur man med enkla medel kan göra det möjligt att använda sina favoritjeans ett tag till, med hjälp av snygga applikationer, kilar och dekorband. Alla hade träskor! 

Bland annat i postorderkatalogerna kunde man köpa sina träskor
Här är Ellos vår- och sommarkatalog för 1973. Med träskor redan på framsidan.

"Byxor med färg"
Ja, verkligen! Och så ett par snygga träskor till det.

Så snyggt! Jag vill beställa ALLT! Fast hatten skulle jag nog inte passa i...

Ellos vår- och sommarkatalog 1975
Själv var jag sex år, sommaren då den här katalogen lades i brevlådorna.

Visst är de helt underbara, dehär ungarna på bilden! Kläderna är helt fantastiska, och särkilt förtjust är jag i att de matchar byxor, skärp, skjorta och träskor så perfekt! Vad som också slår mig är, att från bebiskläder till tonårskläder, finns samma modeller, färger och mönster till tjejer och killar på väldigt många av kläderna. Fritt att välja efter tycke och smak. Varför går inte det idag?


Det fanns ett skapligt utbud av träskor i olika färger, former och modeller i katalogerna. Här är några av dem.


PAX träsksor, "Vilda Västern". 
Träskor. Vilda Västern. 
Vilken underbar kombination!

Fortfarande samma härliga färgskala på kläder och skor, som 1973!


"Foträt modell med dalamotiv i klara färger"

"En riktig träsko - gjord för barnfötter!"

Här är det "Västernstil" som gäller igen! 

Här kan man köpa sig ett par snygga platåträskor också. Såna hade jag aldrig, men syrran hade ett par vita.

Till sist några bilder ur Ellos vår- och sommarkatalog 1976.
Fler snygga träskor, inte riktigt lika färgglada.

Precis när jag gick och funderade på att göra ett inlägg om träskor, rotade jag i ett par av mina gamla flyttkartonger från flytten 1999 (gissar jag). Hittar till min glädje några gamla veckotidningar, bland annat den här "Hänt i veckan" från juli 1970. Och vad kan man läsa om där då? Träskor! Ha!

"Förra året sålde Ulla Olsenius 500 000 par trätofflor eller clogs i Amerika. De billigaste kostar 7 dollar och de dyraste 17. Bara i hennes egen butik i Greenwich Village går 200 par per dag. Clogs med "Olofdaughter of Sweden" finns i 30 000 butiker över hela den amerikanska kontinenten."

I över femtio år har Ulla Olsenius träskor tillverkats. Nu heter hon visst Ulla Olsenius-Brautigam och bor i Florida. 
Här kan man köpa sig ett par Olofdaugthers:
Reklam:

Kontakta mig gärna om du hittar sakfel, eller vill komplettera med kul fakta!
Har du några bilder på dig själv i träskor, på 70-talet? 
Det vore kul att visa dem här, så skicka gärna, och berätta gärna lite om bilden också! 
Här är min adress: info@bethhansson.se