torsdag 22 augusti 2013

Kungligt besök minsann

Jag har hört att Carl-Gustaf och Silvia kommer hit på Eriksgata om nån vecka, så nu tar jag på mig den kungliga mössan och den kungliga t-tröjan, och kollar i skvallertidningar! Nånting borde jag väl hitta...



Jarå, i dehär fyra tidningarna från 1975 och 1976 finns det en del.

Jag börjar med Året Runt, 1975. En dansk flicka träder fram: "Jag var kär i Carl-Gustaf - men idag skriver han bara om Silvia, Silvia..."



"Lone Østergård, 
44 kilo fördelade på 166 centimeter, är övertygad om att kända skådespelare och blivande kungar också är vanliga människor med vanliga önskningar. T ex talade Carl Gustaf mycket om att han önskade sig en Porsche - just en sådan sportbil som han nu kör runt i med Silvia Sommerlath"

Vanliga önskningar...jojo.


Svensk damtidning, februari 1976.

"Så förändrar Silvia kungens liv på slottet"

Hemmets Veckotidning, april 1976.


Övre biden till vänster:  "Kungen och Silvia Sommerlath framträdde för första gången officiellt på Slottet vid kungens tredje representationsmiddag för säsongen. Silvia var mycket vacker i skir vit chiffong med blommor över vit duchesse."

Nedre bilden till vänster:
"Kvällens värdinna var prinsessan Christina, klädd i silverbrokad på svart botten. Kungen och hans fästmö konverserar statsminister Palme."


Tidningen SE, juni 1976:  

"Va, skrek Hyland, ingen kyss? Glömde kungen bort sej? Inte då. Visst kysste han bruden och visst hurrade folket, fast det mest var Feldreich och knästående hornmusikanter som hördes i apparaterna.
SE:s reportrar och fotografer följde bröllopet."

  "Då rullade det in en TV kamera till. Längs hela mittgången, släpande en ledning av typ pytonorm efter sej. Det hände fem minuter innan brudparet skulle göra sin entré.
"Vad ska vi göra om dom trampar på eländet", frågade någon.
"Då kan vi skriva att kungen kom in på sladden", sa en annan.
Pressfolk är sig lika, var man än möter dem."



"BRÖLLOPSPRESENTER" av Rit-Ola. 

"Utöver de sedvanliga pendylerna, inramade porträtten, vaserna, blommorna, lamporna, broderade sidenlakan, monogram-tofflor, etc etc, fick paret KG - Silvia 800 glas! 
Skänkta av svenska folket.
Skål!"

"Hur många har vi pangat, Silvia!?"

"Bara tre -- än så länge!"


Ur boken "EWK ser på Sverige", En bok för alla.

Svensk damtidning, september 1976

Svensk damtidning, oktober 1976

Vickan föddes 1977. De här är från min klippdocksamling.
Ett frimärke från min frimärksamling. Postat i Gävle 1975.
En krona från min myntsamling.
Ja, jag har samlat på en del olika grejer genom åren.



Ur Allt i hemmet, augusti 1977:


Eftersom jag har en sambo som kallas Farbror Punk, följer härmed en fin liten melodi med 
punkorkestern "Sötlimpa". Melodin som är från ett år så sent som 1983, heter "Kalle Kung":


Hej då!


Kontakta mig gärna om du hittar sakfel, eller vill komplettera med kul fakta! Skriv till: info@bethhansson.se

söndag 18 augusti 2013

Järngängets nostalgiklubb

Det är inte bara butiken "Så Retro" som gör det värt att stanna till i Kilafors, eller till och med ta en liten omväg dit. "Järngängets nostalgiklubb", en förening som består av entusiaster, samlare, ja, och framför allt nostalgiker, antar jag, har skapat det här utomordentligt trevliga utflyktsmålet i Kilafors gamla järnhandel, även kallad "Järnboa". 1917 kom John Rundqvist till Kilafors från Gränna, och öppnade järnhandel. Senare tog hans tre barn över, och drev vidare "Rundqvists Järn". Så hette butiken då jag var barn, och pappa som var bonde och behövde diverse skruvar, spikar, bultar och redskap, var dit rätt ofta. Man handlade över disk, och syskonen Rundqvist hade full koll på varenda liten pryl i varenda liten låda. 

När jag frågar mina föräldrar lite om Järnhandeln, kommer de att tänka på den gången när mamma fått en ljusstake i present av en släkting, och pappa som gått en svetskurs tänkte, att en sån kan väl jag göra också. Han hade mätt noga innan han åkte till Kilafors för att köpa vad som behövdes, och beställde plattjärn i rätt längder och dimensioner. Det var den kortare av bröderna, han som var lite lik sin hund, boxern, som stod vid disken den gången. Han, som visste att pappa var bonde, undrade med något butter röst, "Vad ska du med det här till?" "Jag ska göra en ljusstake", sa pappa. "Har du tid med sånt du då?". Så berättar mamma, att det där paketet med plattjärnen, det låg kvar på nån hylla i flera år, och kom aldrig till någon användning. Inte har en bonde tid med sånt! Och så skrattar både mor och far över vad rätt den där Rundqvist hade. 

Nu är före detta Rundqvists järn ett litet mysigt museum, där man kan ta en kopp kaffe, och en kaka om man så vill, medan man sitter i den här underbara miljön och tittar på alla prylar som finns på hyllorna. Inga muttrar och skruvar som förr, utan nu kan man istället känna igen en burk, en förpackning eller en läskflaska från barndomen, medan man bläddrar i en gammal "Hemmets Veckotidning", eller "Läderlappen", som kanske fanns före ens egen tid. Kanske träffar man nån som minns och kan berätta mer. Här går man längre tillbaka än 70-talet, men det går att hitta saker från flera olika årtionden. Några saker har lånats ut till föreningen, och många saker är skänkta till Nostalgiklubben. Det kommer något nytt nästan hela tiden. Både jag och mina 80-åriga föräldrar kan hitta något bekant från barndomen, som lockar fram diverse minnen eller känslor. Nostalgi... 
Mjölk, fil och grädde i trekantiga tetror, smör och messmör. Känns de igen?
På fotot på här under, syns faktiskt två av syskonen Rundqvist tillsammans med en medarbetare, i sin butik.
Pilsner och mellanöl, både flaskor och burkar. Längst till höger, en Bollnäs TRESEX-öl. Det fanns ju faktiskt en tid då öl och läsk tillverkades i Bollnäs.
Bollnäs bryggeri aktiebolag bildades 1872. Första bryggmästaren hette Ludvig Zorn, och var halvbror till självaste Anders Zorn. Bara en sån sak.
I juli 1977 upphörde öltillverkningen, och i augusti samma år upphörde även läskedryckstillverkningen.
Huvudorsaken till att bryggeriet lades ner, lär ha varit att dåvarande regeringen ville förbjuda mellanölstillverkningen, i tron om att komma åt ungdomsfylleriet i landet. Så kan det gå.
Läs bryggeriets historia, sammanställd av Lars B Andersson här: http://www.tresex.se/bollnasbryggeri/historia/bnbhistoria.htm
Såg du på första bilden att det står "Radiomuseum" på skylten utanför? Japp, det finns det med. Visst var de finare förr, radioapparaterna?  
Det finns plats för mycket i en gammal järnhandel. I ett par små, väldigt små rum, har de byggt upp några fina miljöer som hör till själva radioutställningen. Se bilderna nedanför.


Ser du bilden ovanför? Det står en TV där, på hyllan ovanför fönstret. Det är mammas gamla apparat, köpt i en butik på Nygatan i Gävle runt 1960, och vi använde den en bra bit in på 70-talet.

Mamma jobbade som telefonist på Televerket i Gävle, och bodde i ett rum på Fiskargatan 22, i huset där hennes mor växte upp. Nu bodde hennes morbror Karl-Fredrik med fru Thorborg där, och så deras döttrar Sonja och Catharina.
Innan jobbet på Televerket hade mamma jobb som telefonist på Gävle Dagblad, och en kort period målade hon enklare dekor på Gävle porslin. "Det var lätt att få jobb på den tiden", säger mamma. "Det var bara att gå in på Arbetsförmedlingen, så hade man ett jobb".
Någon av mammas arbetskamrater på Televerket hade sagt, "Det är kart du ska ha en TV!" . Det var då, runt 1960, hon köpte den här TVn. En blå-grön Luxor med benvit front. Handtag ovanpå var det också, så den skulle vara lätt att ta med sig. Det gjorde hon också. 1965 gifte sig mamma och pappa, och då följde TVn med till Segersta.

1969-70 sattes en TV2-konverter/tillsats på apparaten, så man minsann hade en kanal till att välja på! Då och då man fick sitta och skruva på en knapp på TVn, då den hade tappat bilden och börjat "bläddra". Skruvade man åt fel håll bläddrade det mer, åt rätt håll kom bilden tillbaka.

Här, på bilden ovan, sitter jag och syrran och tittar på barnprogram, i likadana nattlinnen, som av en ren slump matchar TVn så bra! Gissar att det är runt jul, 1974. Vi tittade nog bara på svartvitt hela 70-talet, vad jag kan minnas. Men det gjorde inte oss nåt. "Niklas önskedjur" var ett barnprogram (1972), med en fascinerande maskin, rätt lik en TV, som en pappa och hans son Niklas stoppade några papper i, och hällde i några muggar färg som väldigt snyggt rann ner i TV-skärmen, drog i en spak, tryckte på en knapp, och så kom det ett program om ett särskilt utvalt djur i denna apparat. Titta här, och tänk dig färgen som rinner ner i TVn - i svartvitt - och det var ÄNDÅ bra!


I tidningssnurran på Järnboa hittade Bosse rätt snart en "Läderlappen" från 1976. 
Eftersom Jocke är Värmlänning, tyckte han det var trevligt med lite reklam för Löfbergs Lila till kaffet. Reklamen är dessutom från 1964, Jockes födelseår.
Jag kontrar med reklam för GEVALIA från 1974, eftersom det ligger mig närmare:
Färdigfikat.
Snygga bilar och snygga killar utanför "Järnboa"

GILLA Järngängets nostalgiklubb på FaceBook:

Kontakta mig gärna om du hittar sakfel, eller vill komplettera med kul fakta! Skriv till: info@bethhansson.se

onsdag 14 augusti 2013

Så Retro i Kilafors

En bit in i augusti tog jag mig äntligen för att åka till Kilafors och butiken "Så Retro" i gamla stationshuset. Kilafors ligger ju så nära Bollnäs där jag bor, och ändå har det tagit mig hela sommaren att ta mig dit! Jag kände på mig att det var ett bra ställe, värt ett besök, och det var det också. Trots att butiksinnehavaren, Susanne Hedberg, tyckte det var urplockat och tomt var det i mina ögon ett fantastiskt ställe, men en massa fina saker, snyggt presenterade i butiken! 

Bonaden med solrosen som är märkt ULLAS (bilden längst upp till vänster), är en precis likadan som jag har hemma och jutebonaden med blomman, uppe till höger, fanns i så många hem på 70-talet!
De svarta bordslamporna nere till höger är en modell som dyker upp ibland på Tradera (där jag hänger en hel del). Själv har jag en gräddvit hemma. Mer om dem längre ner.
Jag köpte ett par sänglampor och en gul t-tröja i plysch den här gången. De två bruna lamporna med vitt raster, märkta Elidus (på bilden nere till vänster) blev det. 50 kronor styck. Jag tror de kan passa väldigt fint till den bruna 70-talstapeten i vårt sovrum, men hittar jag ett par vita runda, kan det bli dem istället.

Signaturen "ULLAS"

"ULLAS", signaturen som först stod för Ulla Svensson och senare, som gift, för Ulla Scheuer. Utbildad på Konstindustriskolan i Göteborg, och med första anställningen på Mölnlycke fabriker. Företaget Stildukar på Hisingen i Göteborg var de som tryckte de flesta av hennes bonader. Hon frilansade under åren 1959-88, och många av hennes mönster formades hemma vid köksbordet då barnen var små. 

Ulla gick bort 2009, 73 år gammal och är värd all uppmärksamhet hon kan få, i mina ögon!

Läs Ullas söners text om henne här:
http://re-dizain.blogspot.se/2009/12/tand-ett-ljus-for-mest-samlade-retro-60.html

Förra sommaren hade vi just solrosen (bilden ovan) i uterummet. Sen hittade jag den här andra lika fina ULLA-bonaden i samma färger och storlek, så i år fick den vara sommarbonad, och solrosen hänger inne. Paradhandduken till vänster, även den ULLAS, passar perfekt i köket, och tabletterna (nedan) blir utmärkta att använda på matbordet i vardagsrummet, om man vill fjäska lite extra för matgästerna.

Jutesömnad från Frivyboden AB i - Kilafors 
En alldeles lokal produkt är dehär jutetavlorna med målade blommar, som har konturer av garn. Möbelhandlaren Lennart Olsson, Frivyboden AB i Kilafors, är mannen bakom dessa färggranna tavlor. På sina resor till möbelbutiker under 70-talet hade han bilen full med dessa, och sålde flera tusen tavlor! 
Under 90-talet blev tavlorna helt ute, men nu verkar de få komma fram i finrummen igen, hos några av oss. Jag har själv gått från skeptisk till att gilla dem, och känner på mig att en sån skulle passa perfekt i gillestugan! Tyvärr är jag rädd att sambon inte går med på en så färggrann tavla i hemmet. Omöjliga att smuggla in, för att i smyg hänga på en vägg är de ju också!
På bilden här ovanför, en sida ur ICA-Kurirens Idébok "Massor av idéer", där de tipsade om hur man alldeles själv kunde göra en tavla av garnrester.

Joe Colombos lampa
Jag blev så glad när grannen Ingrid kom och knackade på dörren, och frågade om jag ville ha några saker från hennes hem, då hon höll på att rensa ur! Hon hade förstått genom ett reportage i en lokaltidning att jag/vi är intresserade av sånt som inte är helt nytt, om man säger så, och knallade över till oss med denna.
Jag hade sett några såna här bordslampor på Tradera vid olika tillfällen, och tänkt att jag gärna skulle vilja ha en sån...och så "hepp!" där var den! TACK igen, Ingrid!
Skapelsens formgivare var Joe Colombo, född i Milano 1930, och den tillverkades (med början 1967) av italienska Kartell. Min egen gräddvita har märkningen "Husqvarna", och enligt vad jag just läst tillverkades den på licens i Sverige av just Husqvarna. De fanns i flera olika färger, och hade man många kunde man enkelt och snyggt stapla dem på varandra om man så ville.
Jag inser nu när jag googlar på Joe Colombo, att han verkligen formgav en hel massa snygga saker under sin tid! Tragiskt nog blev han bara 41 år (han dog 1971).


Ett par till bilder från butiken. Fåtöljen till vänster kommer från IKEA, och jag hittar jag den i en katalog jag har från 1985-86 - ibland måste till och med jag lämna 70-talet! Järpen är formgiven 1983 av Niels Gammelgaard, och fanns även som 2-sitssoffa.
Till höger bland annat en golvlampa som jag tror skulle passa fint i gillestugan. Hopplöst ute under 90-talet, men tydligen påväg tillbaka enligt Susanne Hedberg. Kanske bäst att köpa en innan de blir för dyra??



Mademoiselle, Edsbyverken

Den snygga pinnstolen (se kollaget från butiken), "Ett mellanting mellan stol och vilstol", är Ilmari Tapiovaaras Mademoiselle, Edsbyverken 1956.
Titta in hos "Butik Så Retro" på FaceBook! https://www.facebook.com/SaRetroButik?fref=ts

Jag avslutar med en bild från trädgår'n, på en alldeles riktig solros. Bara för att den är så fin! Häj!


Kontakta mig gärna om du hittar sakfel, eller vill komplettera med kul fakta! Skriv till: info@bethhansson.se

fredag 9 augusti 2013

Senaste fynden och sånt jag kommer att tänka på...


Vid dagens besök på röda korset i Bollnäs, köpte jag dehär fyra fina fynden för endast 18 kronor! För allt alltså. Den vändbara mössan som låg i en låda med en massa andra vinterplagg, känner jag mig alldeles särskilt nöjd med, eftersom jag alldeles nyligen har haft det just här mönstret med kronorna på hjärnan (se förra inlägget). 



Staffordshiremuggen kostade bara en krona, och jag gillar verkligen deras 70-talsmuggar. Jag har redan två med ett helt annat mönster, som jag vill hitta fler av (lika som vi hade som barn), men kunde ju inte låta bli att köpa den här!

Kerstin Thorvalls "Peter möter Cecilia", som jag hittade på bokavdelningen, har jag inte läst eller sett förr, men jag tycker mycket om hennes illustrationer, så den måste jag också köpa. 

Jag har kvar en annan barnbok av Kerstin Thorvall, som vi läste hemma då vi var barn. "Mamma var är du?", som handlar om när en fembarnsmamma får nog av barnens bråk och tjat, och gömmer sig under täcket i sovrummet. Det slutar gott med att alla barnen fixar kaffe och kakor till mamman och sjunger "Ja må hon leva". Sen sitter hela gänget i sängen och mumsar, och alla är glada igen.

Sen var det den här sparbössan, en helt utrotad sak som nog aldrig kommer tillbaka igen, nämligen den som hängde i närheten av telefonen, den man la telefonpengarna i. Om man lånade någons telefon skulle man gärna lämna en slant i bidrag, och förmodligen hade ungdomarna i huset anledning att bidra till telefonkassan också. Dyrast blev det med rikssamtal, förstås.

Så kommer jag genast att tänka på vad jag saknar den fasta telefonen vi sa upp för nåt år sen. Det är ju bara att erkänna att vi inte hade någon större användning av dem längre, men jag tycker verkligen att det är fint med en hederlig gammal telefon ståendes - en som går att använda!

När vi bestämde oss för att säga upp vår fasta telefoni här hemma, gjorde jag illustrationen här nedan. Precis så kändes det.
Vill du se fler illustrationer som handlar om hur det kan vara här i livet, kan du klicka här: https://www.facebook.com/livetenligtBeth
Nu har telefonerna förpassats till hyllan och blivit prydnad. Det känns inte helt bra, men det får vara så. 
Såhär ser muggen ut som jag vill ha fler av, så har du en eller några över, är jag intresserad!

Nu blir det reklam:

Kontakta mig gärna om du hittar sakfel, eller vill komplettera med kul fakta! Skriv till: info@bethhansson.se